Att bryta ihop
en aning kan stundom
vara lösningen.
140903 (I)
Jag orkar nästan
alltid. När jag inte gör
det vaknar Kaos.
140828 (I)
Så satt han där på
pottkanten ännu en gång.
Dödsföraktande.
140505 (I)
Pollenallergi
och slipdamm — sällan upplevd
nysningsskapare.
140224 (I)
Påtagligheten
av vår i luften saknar
bara dofterna.
140218 (I)
Rabatten full av
snödroppar. Det är lite
oroväckande.
ur natten
ur det
av statistiker nogsamt sammanställda
fastställda
i tabeller sammanfogade
prydligt organiserade
uttolkade
nuet
strålar mörkret
som en dysterhetens stjärna
skiner det statistiskt fastställda mörkret
över den som funnit
valfri
i rapporter utredd
tanke
att kroka fast
tiden i
i dagsljuset
i dagsljusets bedrägliga
statistiskt underbyggda
grundmurade
sällan ifrågasatta
likaledes prydligt organiserade
uttolkade
i dagsljusets otvetydiga
förgivettagna
sken
plockas gardinerna ner
rullas upp
viks undan
lämnas till återvinning
och när skenet från mörkret
kommer åter
växer sig större
har skyddet
mot bländverket
stuvats undan
på vindar
i källare
i fjärrvärmen
i skenet
av det statistiskt fastställda växande mörkret
definieras fortsättningen
definieras morgondagens bärare
definieras meddelandet
som återstår
när vi
som ännu kan känna gräset
mellan våra tår
befriats från vikten
lasten
i skenet av det nogsamt frammanade växande mörkret
målas tavlorna
hugges graniten
som framtiden
kommer bedöma oss genom
ambitioner till trots
val till trots
i skenet av nu
precis just nu
definieras vi
definieras du och jag
i detta exakta nu
där vågskålen
ännu inte funnit sitt läge
formar penseln dig och mig
formar penseln oss
på duken
ristas du och jag
ristas vi
in i stentavlan
och morgondagens bärare
får fortsättningen
reflektion
märkte du någonsin
årstidernas växlingar
upptagen
som du var
blev du någonsin varse
eller
sprang allt så fort
att varandet
blev lönlöst
kände du någonsin
hur skogarna doftar
när sommaren kommit
efter lövsprickningens
sprittningar i näsryggen
sensnögloppets
brunmurriga stank
och vinterns
fastfrusna näshår
hann du någonsin
märka
att världen snurrar vidare
utan dig
att ingen
egentligen behövs
och ändå
hur alla
behöver alla
och att tomheten
aldrig kommer att fyllas
tillfullo
tillfyllest
och hann du märka
att hösten
trängde sig på
och dagarna blev kortare
och dvalan
i mörkret
växte i styrka
och närvaron
av frånvaron
inte lät sig jagas bort
i vardagssprånget
hann du med
någonting
egentligen
du som ändå
hann med så mycket
i din upptagenhet
140108 (I)
Här gick jag med tron
att januari ansågs
som ännu vinter.
131203 (I)
Långsam och trött blir
vintern när hösten ännu
inte släppt taget.