I förvirringens natt

Ord och musik: Samuel Trygger

I den långa förvirringens natt
var den klick som var ombedd att styra
så förvirrad av självgodhet att
alla styranden blev lite yra.
Klicken styrde som på kokain —
speedat skrotades medmänskligheten
och man tänjde på demokratin
och man putsade gamla beläten.

I den svarta förvirringens natt
smögo Mörkmän med drömmar i luten
om att känna sig säkra på att
bara se blonda grannar runt knuten.
Och från Mörkmännens drömmar steg det
upp små dunster till klicken som styrde
och de locka’ med sin enkelhet
hjässorna där förvirringen yrde.

I den kalla förvirringens natt
sattes allt flera män’skor i bojor
och man låste och larma’ för att
sitta säker i hem och i kojor.
Och man gömde de gamla bakom
en fasad av förträngning av tiden.
Och de sjuka och andra som de
var för svaga för att störa friden.

I den tomma förvirringens natt
hade månglandet blivit en kyrka
med ett budord, ett enda: Få fatt
ständigt nya ikoner att dyrka.
Och som offer för gudarnas nåd
presenterade man hela världen
och man sporde orakel om råd
och bad barnbarnen slanta för färden.

I den blinda förvirringens natt
drog man gränsen vid nästippens ände
och man blunda’ för följden av att
missa chanser som fartvinden brände.
Och man rev med en blind frenesi
allt som byggts och som skapats gemensamt
för att resa en ny dynasti
där den medmän’ska får det rätt ensamt.

I den dystra förvirringens natt
— där blott egocentrismen fått fäste —
med en hopplöshetskänsla av att
vara mitt i det själviskas näste
kan man välja att lägga sig ner
och att be för att natten ska ända
eller skrika allt högre och mer
för att dagsljuset ska återvända.

Ja, man kan välja att lägga sig ner
och att be för att natten ska ända
eller skrika allt högre och mer
för att dagsljuset ska återvända.

25/3-2009. Något reviderad under 2012.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*