Välkommen till SamCity n.8

Featured

Samuel Trygger — det är jag det — är vissångare och -diktare, poet, redigerare, båt-, fin- och inredningssnickare, kodknackare och systemutvecklare, passionerad amatörkock och cineast, iaidoka, nihonofil, krokimodell, statist samt en laddning annat också. Det här — SamCity — är min officiella webbplats.

/Samuel

PS. Att det är en blandning av svenska och engelska beror på att jag använder WordPress för webbplatsen och för att lösa språkblandningen måste jag gräva rätt på någon språkmodul. Jag har inte tagit tag i det ännu, men det kommer att tas tag i — det med.

En gång syntes de: VI

hon är lika liten
som hennes lungor är odugliga

och hennes röst
bryter sjungande
mellan små små andetag
där hon sitter vid köksbordet
när hon säger
börja aldrig
men det är redan försent
sluta då
säger hon
det är inte värt det
säger hon
medan fingrarna rör sig
längtansfullt
över cigarettpaketet
och syrgastuben
bredvid stolen
berättar om omöjligheten

 

En gång syntes de: V

på morgonen
strax innan någon kommer
brukar hon ta av sig blöjan
och kissa i sängen
för att det är mysigt
att bli duschad
och så får hon sällskap
en stund till

och så fnittrar hon
för ingenting särskilt
men också
för att det är särskilt mysigt
att inte bli duschad av den vanliga personalen utan
av en ung man
när man är en liten flicka
med torrt och kritvitt hår
och hela den gamla kroppen hänger
utom ögonen
som avslöjar att det är något alldeles extra
alldeles speciellt
att få vara en liten flicka
två gånger
på en livstid

och när hon pillrar med alla piller
i maxidosettens alla tråkigt tidsbestämda små fack
och när hon ska äta
tycker hon om att hålla handen
och bli trugad
inte för att hon behöver trugas
egentligen
men det känns bra
det känns bättre så
då tar det lite längre tid

och hon vill gärna
få dela med sig
av frukostsmörgåsarna
av matlådan vid lunch
av kaffet och kanelsnäckorna vid tresnåret
av middagsmatlådan
av smörgåsarna på kvällen
så att hon får sällskap
bara en liten liten liten stund till

för när hon sedan är ensam
och alla leksaker är borta
sedan åttio år
återstår bara långa dagar
av sömn
för en liten flicka
i en urvuxen kropp

danande

förmodligen
är det danande
att notera
och därför även reflektera
hur köttets sönderfall
relaterar till årens gång

sa han
med halsont
och tennisarmbåge
och musskulderblad

Nalle Puh är försvunnen

Det går utför med Sjumilaskogen. Nalle Puh är försvunnen. Nasse är kriminalpolis. Christopher Robin är orakad och lite på dekis. Vi har precis hittat spår av att en större hembränningsanläggning har varit placerad vid ett omkullvält träd. Marken saknar beväxning och är fortfarande fuktig — det känner jag med pekfingret. Jag sniffar, men känner inte några spår av mäsk, trots att jag är övertygad om att det är mäsk som fuktat jorden. Jag undrar om Nalle Puh inte bara är försvunnen utan om han också är död.

Det regnar i Malmö när jag öppnar ögonen.

Fiskpinnar med remouladsås och pommes frites

I natt blev mina fiskpinnar med remouladsås och pommes frites — som i praktiken snarare blev potatischips — underkända av Gordon Ramsay och någon annan matlagningsdomare (som jag kände igen, men inte riktigt kan placera). Det köttstycke jag hade tillagat blev också underkänt eftersom det dessvärre var lite rått i mitten. Fisken jag hade kokt fick däremot godkänt. Allt skedde på Skansen.

Sedan gick solen upp och jag öppnade ögonen.

160502 (i)

Medelhavsmörkret
berättar att äntligen
kommer sommaren.

160425 (i)

Hagelstorm i natt.
Naturen leker gangsta
i Sofielund.

151231 (i)

Tänker att det kan
finnas skäl att önska nytt
år — så gott nytt år!

150409 (i)

Gårdagens torra
kanelbulle blev inte
roligare nu.

när gallan och vitriolen
inte längre
viner vid tinningarna
när skuggorna bleknar
och släpper sin björnkram
om ögonblicket
står den ännu inte utsedde vinnaren
yrvaket förvånad
och blinkar
i strålkastarskenet
och den nyvakna insikten att
till slut
förlorar vi alla ändå
irriterar
som en sovande fot