Ögonlocken bär
bly och grus — Jon Blunds nya,
grövre kanoner.

Man borde faktiskt
sova när natten faller
på — trots visans ord.

Likt blåbärsfärgad
lättmjölk gör Stockholmshimlen
ingen glad idag.

Här, på tåget i
solen, råder tankens tid
före stadens hets.

Jasminens blomning
var över innan stunden
hunnit uppfattas.

Jasminens brådska
överträffas endast av
nutidsmänniskans.

När jag väl kom dit
hade jasminen redan
lämnat för i år.

Så klämtar klockan —
åter vrålar Hypnos och
Morpheus sitt mantra.

Att faktiskt hinna
möta Hypnos hinns aldrig
med efter släckning.

Ett intet, som allt
fötts ur, låter sig inte
med lätthet tänkas.