Konstellationer

3BADÅRARNA

Jag, Billey Shamrock och Sebastian Sundblad (nu Flodenberg) utgjorde vid utvalda tillfällen i början av 90-talet konstellationen 3BADÅRARNA. Vi hade en del krogspelningar (även om de — sanning att säga — inte var så många) och sedan gjorde vi två julrevyer; som vi — till skillnad från tidigare nämnda gig — däremot spelade ganska frekvent under perioden före jul.

Vi instiftade även ett pris: ”3BADÅRARNAS stora pris för frihetligt arbete mot konformismen”. Vi hann dock bara dela ut det en enda gång — till Jonas Gardell och Hagge Geigert — innan vi la ner konstellationen.

 

Bellman

Bellman med Patric Larsson

Jag spelade mycket Bellman i olika konstellationer i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Den första av dessa konstellationer utgjordes av mig själv och den mycket begåvade basisten Patric Larsson. Just Bellmansspelandet — och i samma veva förstaplatsen i en Bellmanstävling som arrangerades av Radio Stockholm 1988 — var det första spelande jag och Patric gjorde tillsammans. Efter Bellmansdebuten fortsatte vi sedan under ett antal år innan Patric flyttade till Skåne.

Han är en mycket god vän, en av de roligaste musiker jag någonsin spelat med och en av de bästa basisterna också.

 

Bellman med Hjalmar Leissner

Tillsammans med den begåvade gitarristen Hjalmar Leissner spelade jag Bellman säsongen 1989 under namnet Calles Caviar (påhittat av Git Magnusson). Vi körde Bellman i moderna tappningar. Det var inte en hit hos Par Bricoles representanter kan jag lova. Såhär i efterhand törs jag väl även tillstå att fan vet om det egentligen var något vidare, det vi gjorde.

Jaja. Vi spelade främst på terassen på Mosebacke, men fick även vara förband åt Grace (med sångaren Chris Lancelot, främst kända för en låt som heter Ingen kan älska som vi) på Kungsträdgårdens stora scen — en skojig, men lätt märklig, upplevelse.

 

Bellman med Ulven

Tillsammans med den begåvade musikern, tillika låtskrivaren, Ulven spelade jag Bellman säsongen 1990. Vi hade en bitvis oortodox sättning (ukulele, concertina, halvakustisk elbas), men även en högst ortodox sättning (gitarr, tvärflöjt) och vi försökte inte tvåla till Bellman på det vis som jag och Hjalmar gjort året innan, men ändå ge honom en air av fräschör. Merparten av Par Bricoles representanter var lika upprörda även detta år. Faktiskt alla utom en; Martin Stugart — heder åt den mannen! Han bad faktiskt om ursäkt för att resten av entouraget insisterade på att ge sig iväg mitt under en av sångerna. Som sagt var — heder åt honom!

Jag och Ulven spelade vår Bellmanföreställning en hel del under sommaren på terassen på Mosebacke, men även på 250-årsdagens firande (även det på Mosebacke), på Djurgården i Parkteaterns regi, och på Stortorget. Jag vill minnas att det var ett bra Bellmanprogram.

 

Hyvens Drule

Med bandet Hyvens Drule där jag hastigt och lustigt initialt hoppade in som tillfällig kompgitarrist inför någon talangjakt, vilket snabbt utvecklades till tillfällig kompgitarrist och sångare och därefter ordinarie sångare en kortare tid.

 

Kåklåtar & kriminella konststycken

Jag och den gamle artisten och före detta kåkfararen Lennart ”Konvaljen” Johansson samarbetade en kortare period efter att vi mötts av en slump på stan där han stod och spelade mitt i smällkalla vintern och jag skänkt ett gammalt gitarrfodral till hans skamfilade gitarr. Han bodde även en period på mitt golv eftersom han var bostadslös.

Programmet vi körde hette Kåklåtar & kriminella konststycken och vi hade några gig på fängelser och NBN och liknande.

 

Svenska Stakar

Med bandet Svenska Stakar som bildades för ett enda gig (eller i alla fall endast genomförde ett enda gig) på Kafé 44, Stockholm.

 

Trivsamma Tragedier

Jag och en pianist som heter Martin Bondeman gjorde en föreställning som hette Trivsamma Tragedier och innehöll sånger av Vysotskij, Brel, Brassens och andra. Jag sjöng och han spelade piano. Min mor — Kerstin Trygger — lade en regissörshand på alltihop och sedan stack vi ut och spelade den under en period.

Bortsett från premiären på Krogen 1828 i Gamla Stan, Stockholm, så spelade vi minst en gång till där, en gång på ett ställe vid S:t Eriksplan och under en period i Cornelisrummet på Mosebacke. Det hade varit kul att komma ut mer med föreställningen — den var riktigt bra, enligt de som såg den…

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Blue Captcha Image
Refresh

*