~ Epitaf över dryckesbroder ~
Broder, ack, min käre broder,
se: Din låga brinner kort!
Döden är ju allas Moder
— så ock din — nu går du bort.
Skrumpna händer,
slappa länder,
svarta tänder
skallrar i din trut:
Ack, så trötter du ser ut!
Broder, Döden dig omfamnar!
Broder, se: Han står ju där!
Intet vet du var du hamnar,
intet vet du hur där är.
Nu från kivet
— jordelivet —
tar du klivet
ned i Charons båt:
Ack, mitt öga fylls av gråt!
Nu har dina trötta leder
slutligen gett allting opp,
men de skall ändock ha heder
— släpat länge på din kropp.
Kroppen somnar
— ack, du domnar! —
nu välkomnar
Charon dig! Adjö,
vi måst’ alla en gång dö.
Ur Kjell Bellman och Fredholms Epistlar