~ Uti vilken en hemfärd från Djurgården avbildas ~

Mullberg, Mullberg, aftonstjärnan lyser med sitt milda ljus
över de som vankelmodigt rör sig bort mot hem och hus.
Mullberg, Mullberg, fordom sällsport var att krypa si som så,
dock vad kan I annat vänta när I icke ens kan stå?
Tromp.    Ens kan stå?

Mullberg, Mullberg, fat och flaskor är mer tomma än jag tror.
Slagit har jag mig om truten, dock — bedövningen är stor.
Mullberg, Mullberg, räck mig armen, om du orkar där du står.
Marken är för nära näsan, pannan full av grus och sår.
Tromp.    Grus och sår.

Mullberg, Mullberg, ack, jag sörjer Rosa än. Kan du förstå?
Varje dag och natt jag tänker på att sjunka i en å.
Mullberg, Mullberg, denna strupan är välsignelse, ty den
tager tacksamt mot var droppa — därför lever ock jag än.
Tromp.    Ock jag än.

*

Fader Märgström, bed för oss som druckit Djurgården helt tom!
Vatten platt jag helt föraktar! Dock det trängtas av min gom!
Fader Märgström — sängen, graven; båda locka lika väl,
men jag tro att sängen kräva mycket mindre av min själ.
Tromp.    Av min själ.

Ur Kjell Bellman och Fredholms Epistlar