Man har en mängd idéer som det aldrig blir nåt av
(förmodligen för att man har på tok för höga krav),
men om man slappnar av en bit
från krav och måsten, tvång och slit,
så ler man säkert brett när man väl hamnar i sin grav.
Det känns riktigt fint att få slita en stund då och då mest med hjälp utav muskler
istället för att nöta stolen med baken och grubbla sig grå på majuskler
för om man nå’n gång slutar grubbla på dem får man grubbla en stund på minuskler.
Ja, det känns riktigt fint att få slita en stund då och då mest med hjälp utav muskler.
Nog är det lite märkligt att när våren är runt knuten
DÅ plötsligt visar vintern att den inte tagit slut än.
Imorgon har det gått ett år sen dess jag fyllde sist,
och cirka hälften av en gammal gubbes hela liv,
och resan hit har varit vinglig — det är sant och visst —
och aldrig tråkig fast den då och då har varit trist
och väldigt väldigt väldigt väldigt långt från lukrativ…!
Så nästa fyrtiotvå blir kul! Ja, djäklar på min kniv!
Man har ett lite märkligt uppdrag när man är statist
— då är man liksom bara atmosfär.
Å andra sidan (fast det kanske låter lite trist):
I andra mänskors liv är det ju oftast det man är.
Fast himlen är så murrig som en gammal inrökt fäll
och våren verkar låta vänta på sig än en tag
så är jag märkligt uppåt denna ganska beiga kväll
och det känns riktigt trevligt, det bekänner gärna jag.
Jag vaknade som vanligt och jag njöt min kaffekopp
och sedan tog jag mig en dusch och väckte själ och kropp.
Sen drog jag på mitt blåställ för att knega lite grann.
Till lunch blev det en korv från Günthers — han kan korvar han!
Om aftonen så träna jag och sedan gick jag hem
och tittade på filmer fram till cirka två noll fem.
Då borstade jag käften och såg till så allt var släckt
— det var det — så jag la mig och jag somnade direkt.
I fredags var det visst, har jag förstått, en otursdag
men jag får nog erkänna att det märkte aldrig jag.
Min granne är en elefant.
Jo, det är sant, jo, det är sant!
Han må se ut som en giraff
men jag blev paff, ja, oj, så paff!
Om ändå han var som en mus
så blev det frid i detta hus,
men han är skapt som elefant
och är en klant, jo, det är sant!
Vad — sjutusen smådjävlar — är det som pågår?
är en av de klart mer verserade frågor
som slår en när man mest är ute och smågår
och helt plötsligt drabbas av ondsinta plågor.
Vad — sjutusen smådjävlar — är det som pågår?
För den som konsekvent har det som brukar kallas för en riktigt klen ekonomi
är pengar nåt som aldrig finns och alltså inte någonting man enkelt struntar i.
För den som däremot besitter det som oftast brukar kallas för förmögenhet
är pengar något man förväntas strunta i, ety det är nån form av självklarhet.
Så märkligt syns det ordnat att en del kan finna pengar som nånting man bara har
och andra finner pengar vara något som det är omöjligt att nån gång ha kvar.