Vaknar ur dvalan
med en nysning. Äntligen har
våren kommit hit.

Långsamt där inne.
Eller tomt. Sökningar i
förflutenheten.

Horisontellt regn —
och människorna cyklar
tappert vidare.

Måsskrik i mörkret,
flyktig regnsnö. Vaknar till
vinter i april.

Kroppens rastlöshet,
själens velighet — dagen
efter dagen då.

Nu knackar våren
på mina rutor med ett
blygt ”putsa kanske?”

Fönstret står öppet
för sol och vind och vår och
pollen gubevars.

Endast sex liter
julmust återstår. Hur ska
detta nu sluta?

Ett ynf i tiden.
En punkt i ett streck. Tystnad,
mer än två datum.

Oro är ett svart
hål i magen — med kraft att
äta stjärnorna.