att vi inte får köpa alkohol
till honom
är inte ett utslag av omtanke
om hans hälsa
om honom
trots att anledningen till
att han behöver oss
är alkohol
och vad den gjorde med hans balanssinne
vi får inte köpa alkohol
till honom
ens när han vill fira sin födelsedagg
julafton
eller få sin enda kvarvarande vän
på besök
trots att han alltid bara
ber om små mängder
får vi inte
sådana är reglerna
att hjälpa honom att kedjeröka
får vi däremot
det har reglerna inga problem med
skatan på gården vankar rastlöst av och an
som om huskropparna utgör fängelsemurar
och flyktens tanke inte längre finns i vingarna
hon är lika liten
som hennes lungor är odugliga
och hennes röst
bryter sjungande
mellan små små andetag
där hon sitter vid köksbordet
när hon säger
börja aldrig
men det är redan försent
sluta då
säger hon
det är inte värt det
säger hon
medan fingrarna rör sig
längtansfullt
över cigarettpaketet
och syrgastuben
bredvid stolen
berättar om omöjligheten
på morgonen
strax innan någon kommer
brukar hon ta av sig blöjan
och kissa i sängen
för att det är mysigt
att bli duschad
och så får hon sällskap
en stund till
och så fnittrar hon
för ingenting särskilt
men också
för att det är särskilt mysigt
att inte bli duschad av den vanliga personalen utan
av en ung man
när man är en liten flicka
med torrt och kritvitt hår
och hela den gamla kroppen hänger
utom ögonen
som avslöjar att det är något alldeles extra
alldeles speciellt
att få vara en liten flicka
två gånger
på en livstid
och när hon pillrar med alla piller
i maxidosettens alla tråkigt tidsbestämda små fack
och när hon ska äta
tycker hon om att hålla handen
och bli trugad
inte för att hon behöver trugas
egentligen
men det känns bra
det känns bättre så
då tar det lite längre tid
och hon vill gärna
få dela med sig
av frukostsmörgåsarna
av matlådan vid lunch
av kaffet och kanelsnäckorna vid tresnåret
av middagsmatlådan
av smörgåsarna på kvällen
så att hon får sällskap
bara en liten liten liten stund till
för när hon sedan är ensam
och alla leksaker är borta
sedan åttio år
återstår bara långa dagar
av sömn
för en liten flicka
i en urvuxen kropp
förmodligen
är det danande
att notera
och därför även reflektera
hur köttets sönderfall
relaterar till årens gång
sa han
med halsont
och tennisarmbåge
och musskulderblad
när gallan och vitriolen
inte längre
viner vid tinningarna
när skuggorna bleknar
och släpper sin björnkram
om ögonblicket
står den ännu inte utsedde vinnaren
yrvaket förvånad
och blinkar
i strålkastarskenet
och den nyvakna insikten att
till slut
förlorar vi alla ändå
irriterar
som en sovande fot
ur det
av statistiker nogsamt sammanställda
fastställda
i tabeller sammanfogade
prydligt organiserade
uttolkade
nuet
strålar mörkret
som en dysterhetens stjärna
skiner det statistiskt fastställda mörkret
över den som funnit
valfri
i rapporter utredd
tanke
att kroka fast
tiden i
i dagsljuset
i dagsljusets bedrägliga
statistiskt underbyggda
grundmurade
sällan ifrågasatta
likaledes prydligt organiserade
uttolkade
i dagsljusets otvetydiga
förgivettagna
sken
plockas gardinerna ner
rullas upp
viks undan
lämnas till återvinning
och när skenet från mörkret
kommer åter
växer sig större
har skyddet
mot bländverket
stuvats undan
på vindar
i källare
i fjärrvärmen
i skenet
av det statistiskt fastställda växande mörkret
definieras fortsättningen
definieras morgondagens bärare
definieras meddelandet
som återstår
när vi
som ännu kan känna gräset
mellan våra tår
befriats från vikten
lasten
i skenet av det nogsamt frammanade växande mörkret
målas tavlorna
hugges graniten
som framtiden
kommer bedöma oss genom
ambitioner till trots
val till trots
i skenet av nu
precis just nu
definieras vi
definieras du och jag
i detta exakta nu
där vågskålen
ännu inte funnit sitt läge
formar penseln dig och mig
formar penseln oss
på duken
ristas du och jag
ristas vi
in i stentavlan
och morgondagens bärare
får fortsättningen
märkte du någonsin
årstidernas växlingar
upptagen
som du var
blev du någonsin varse
eller
sprang allt så fort
att varandet
blev lönlöst
kände du någonsin
hur skogarna doftar
när sommaren kommit
efter lövsprickningens
sprittningar i näsryggen
sensnögloppets
brunmurriga stank
och vinterns
fastfrusna näshår
hann du någonsin
märka
att världen snurrar vidare
utan dig
att ingen
egentligen behövs
och ändå
hur alla
behöver alla
och att tomheten
aldrig kommer att fyllas
tillfullo
tillfyllest
och hann du märka
att hösten
trängde sig på
och dagarna blev kortare
och dvalan
i mörkret
växte i styrka
och närvaron
av frånvaron
inte lät sig jagas bort
i vardagssprånget
hann du med
någonting
egentligen
du som ändå
hann med så mycket
i din upptagenhet
en dag satt hon bara där
försiktigt gömd
mellan kaktusen
och aloe veran
hade hon funnit sitt gömsle
undan kylan
och den anstormande vintern
för ett ögonblick
tänkte jag tanken
att rycka upp henne
med rötterna
och slänga ut henne
men den
som sökt sig
bort
från sitt hem
och allt som är välbekant
har säkert goda skäl
om så bara
för att undkomma
kylan
och den anstormande vintern
så jag gav henne ny jordmån
och vatten mot törsten
och ett gömsle
mellan paradisträdet
och basilikan
Nu fäller trädet sitt första löv;
se’n tinar snön och allt luktar röv;
och se’n är sommaren åter här,
så varför gråta för hur det är?