På paleodontitens tid
— när gnorken mumsa knadet
och orven lyste skär och blid —
klev Algot upp ur badet
och skylde sig med bladet,
och så fick Elsa ha det.

Att titta på världen med lupp
det är lite smått imponerande,
om ävenså något frustrerande.

Att skåda en lus transpirerande
— var svettpärla blir till ett gupp —
är synnerligen intresserande.

Men att se en flugas vomerande
det är lite väl fascinerande,
så nu ger jag upp
med att titta på världen med lupp.