Just idag är allt
väder utanför dörren
höstsol och längtan.

Tanken har tagit
sovmorgon. Kroppen sitter
däremot på plats.

Mitt i den tid som
bor mellan då och sedan
är vår tankes rymd.

Tittar man inte
på träden, känns det nästan
som om det är vår.

Se världen. Låter
inte det som en enkel,
hanterbar uppgift?

Nu blir snart alla
bär röda. Småfåglarna
ser längtansfullt på.

Ett ensamt gult löv
lämnar trädet och svävar
förbi köksfönstret.

Imorgon är ju
också en annan dag. Nu
är det dags för sömn.

Vilken av alla
stenar behöver vändas?
Och döljs där något?

Att leva kanske
är att färdas. Men jag kan
också ha helt fel.