märkte du någonsin
årstidernas växlingar
upptagen
som du var

blev du någonsin varse
eller
sprang allt så fort
att varandet
blev lönlöst

kände du någonsin
hur skogarna doftar
när sommaren kommit
efter lövsprickningens
sprittningar i näsryggen
sensnögloppets
brunmurriga stank
och vinterns
fastfrusna näshår

hann du någonsin
märka
att världen snurrar vidare
utan dig
att ingen
egentligen behövs
och ändå
hur alla
behöver alla
och att tomheten
aldrig kommer att fyllas
tillfullo
tillfyllest

och hann du märka
att hösten
trängde sig på
och dagarna blev kortare
och dvalan
i mörkret
växte i styrka
och närvaron
av frånvaron
inte lät sig jagas bort
i vardagssprånget

hann du med
någonting
egentligen
du som ändå
hann med så mycket
i din upptagenhet