Solregnsvädersdag
i september och tröstlös
ovilja till id.

Morgonens sol har
nu dolts i gråa skyar
och kylslagenhet.

Timmarna har fått
en annan rytmik; sömnen
ligger på sniskan.

Nog hör vi även
viskningarna, så länge
vi lyssnar noggrant.

Alla dessa ord
och all deras obändiga
längtan att ljuda.

Det är dags att se
idag för vad det är och
ändra imorgon.

Ljuset kortas och
mörkret förlängs. Kölden blir
påtagligt nära.

Dagarna förflöt
och plötsligt var tystnaden
tillbaka igen.

Nu händer inte
mycket här i ett höstligt
Fredhällskt köksfönster.

För varje pust från
indiansommarvinden
flyr fler löv mitt träd.