PPM

Blev uppringd av en PPM-placerare. Uttryckte mitt ointresse. Han malde på. Uttryckte återigen mitt ointresse. Han malde på. Och malde på och malde på om hur mycket jag skulle kunna tjäna på att låta dem ta hand om mina pensionspengar och hur framgångsrika de varit med andras pengar. Jag uttryckte återigen mitt ointresse och förklarade att det inte var aktuellt eftersom jag ändå inte räknar med att

få en pension som det kommer att gå att leva på utan troligast är väl att jag får jobba till den dag jag lägger mig i jorden. Han trodde mig inte.

Och fortsatte mala. Jag förklarade att det rör inte mig det du sitter och säger. Han undrade hur mycket jag arbetat sedan 1997. Jag sa att det är säkert fint med det du säger, för de som har inkomster på den nivå som du har, men det är inte aktuellt för mig. Han sa när du senaste öppnade ditt orangea kuvert vad stod det då i det? 25000? 30000?

Det var inte meningen, men nu skrattade jag faktiskt rått åt honom. Jag kunde bara inte låta bli. Det kom av sig själv och helt naturligt. Du behagar skämta! Det stod väl 5000. Eller 7000. Som sagt var räknar jag med att få jobba till den dag jag lägger mig i marken.

Nu tystnade han för ett ögonblick och sedan sa han då förlorar du på att vi skulle ta hand om dina pengar. Ja, sa jag. Men ge inte upp hoppet! sa han. Och när du nästa gång öppnar ditt orangea kuvert och det står 25000, så gå in på vår hemsida, för då kan vi hjälpa dig att få en mycket bättre pension. Ha en fortsatt bra dag!

Hoppet. Jag borde frågat honom lite om det. Vilket, till exempel. Det är sådant man kommer på efteråt.

Sökande

Så har jag spenderat en bra stund nu på morgonen med att virra omkring i korridorerna på SvT och Filminstitutet på jakt efter någon att kunna lämna lite papper till. Det gick inte särskilt bra så det var mest rätt skönt när klockan till sist ringde och jag vaknade.

Restaurangbesök

Gick på sushirestaurang i förmiddags och jag var så tidig att de nästan inte hade öppnat. Jag har varit där två gånger tidigare och ena gången hade de precis öppnat och andra gången fick jag gå därifrån för att de inte skulle öppna på ännu en timme. Den ena tjejen som jobbar där — en japanska i trettioårsåldern — känner igen mig vid det här laget och skrattade lite åt att jag än en gång var väldigt tidig. Den här gången (till skillnad från förra gången) fanns det möjlighet att få äta i alla fall, så jag beställde, japanskan gick ut till köket och kom tillbaka och satte sig på knä vid ett bord några meter bort och fortsatte vika servetter och medan jag väntade på maten pratade vi lite grann.

Efter en stund kommer en yngre och rödgråten japanska ut med maten. Hon ber om ursäkt för sin uppenbarelse och jag säger att det inte är några problem, men att jag hoppas att det inte är något alltför allvarligt som ligger bakom gråten. Hon börjar prata och den andra japanskan säger till henne att vara tyst och inte störa gäster med hennes problem, men hon lyssnar inte på det örat utan fortsätter berätta om en elak yakuzaliknande man som hon måste slava för och förmodligen tvingas gifta sig med. Och mitt i detta kliver den elake mannen in.

Han börjar skälla på, och närmar sig snabbt, den rödgråtna japanskan som fortfarande står vid mitt bord. Den andra japanskan försöker stoppa honom, men han föser undan henne som om hon är en vante. Plötsligt har han hunnit fram till mitt bord och börjar ruska henne som serverat mig och ska precis slå till henne när jag reser mig upp och griper tag i honom. Nu blir han förbannad på mig som lägger mig i och försöker slå till mig. Hårt. Han misslyckas och under kanske en minut försöker han få in olika träffar på mig som jag parerar. Jag slår inte till själv, men har hela tiden tanken om att göra det i huvudet.

Plötsligt står vi i en låst situation som jag inte har någon lust att bryta eftersom jag har ett bra grepp om hans händer, i alla fall precis i det läget, men som han verkar leta efter en öppning i. Då, på ett ögonblick, får han en kniv i bröstet. Jag kan se hans förvånade ansiktsuttryck innan jag ser kniven och det tar några sekunder, som känns mycket längre, innan jag förstår att det är den yngre av japanskorna som smitit upp med kniven mellan oss där vi stått i vår låsta position.

Mannen säckar blödande ihop, den yngre av japanskorna rymmer ut i restaurangens köksregioner, den andra japanskan kommer fram till mig och säger att polisen kommer snart, att hon kommer att ta på sig brottet och att jag borde gå min väg. Jag står där villrådig i några sekunder innan jag vaknar.


EDIT: Och det är ju egentligen fullständigt bisarrt, men jag har faktiskt drömt om samma ställe två gånger tidigare vid två olika tillfällen. Första gången jag drömde om det kom jag dit ganska precis när de öppnat, beställde, pratade lite med japanskan i trettioårsåldern och satte mig vid ett bord och åt. Andra gången jag drömde om det hade de inte hunnit öppna, så samma japanska berättade för mig att det inte gick att beställa på ytterligare en timme och då bad jag om ursäkt och gick vidare. Det här var tredje gången jag drömde om samma ställe och då gick det på det här viset. Märkunderligt är vad det är.

Upptäckter

Har inatt fastnat i tullen på Arlanda efter att ha flugit tillbaka till Stockholm från New York.

Jobbigt var det att bli slumpmässigt uttagen för undersökning. Ännu jobbigare var det att jag inte kunde hitta vare sig pass, legitimation eller VISA-kort. Väldigt jobbigt blev det när jag blev anklagad för valutasmuggling och tulltjänstemännen ringde polisen som kom och hämtade mig och burade in mig. Superjobbigt blev det när jag insåg att någon gång mellan det att jag köpte en kaffe på Manhattan och sedan tog tåget ut till flyget och det att jag landade i Stockholm och skulle passera tullen, så måste någon ha ficktjyvat mig på legitimation och VISA-kort (var passet är vet jag fortfarande inte).

Väldigt mycket skönare var det att jag vaknade strax efteråt.

Bortslarvat

Har nu på morgonen spenderat några timmar med att gå runt i Högdalens centrum och letat efter en kvadratisk 25 mm:s plywoodskiva och ett avlångt flightcase i obehandlad plywood; ca 30 cm djupt, 30 cm brett och 120 cm långt; med stålförstärkta hörn och kanter och handtag mitt på locket; som jag råkade ställa ifrån mig någonstans; tillsammans med en kundvagn från ICA och några andra småsaker; och inte längre kan komma ihåg var jag ställde.

Sedan insåg jag att delar av Högdalen inte såg ut som de skulle och att det därför egentligen inte kunde vara i Högdalen som jag var och då slog det mig att jag låg och drömde en jobbig mardröm och det kunde jag ju sluta med eftersom det bara var en dröm. Och så väckte jag mig.

Blåsningsförsök

You are the reason man has a middle fingerSuck. Jag är för naiv för mitt eget bästa förmodligen och jag utgår inte från att folk är kräk det första jag gör — tvärtom. Ibland får jag nog tyvärr se till att öva mig på att ha det som grundinställning.

För en vecka sedan fick jag ett mejl från någon som kallar sig för ”Helen Landson” och som skriver under e-postadressen ”helen_ko@hotmail.co.uk”. Denna ”Helen” sa sig vilja köpa en soffgrupp som jag annonserat ut på Blocket och jag blev (1) glad för att någon var intresserad och (2) lätt fascinerad över att någon som är bosatt i London vore intresserad, men jag tänkte att ”priset jag satt ut är ju faktiskt bra” och ”svensk design är ju populärt inte bara i Sverige utan lite överallt, så det är väl trevligt var den än hamnar”.
Efter viss mejlkorrespondens kom vi fram till att hon skulle köpa soffan och naturligtvis även betala frakten till London. Jag tänkte att det är lite knäppt att satsa på att köpa en soffa från Sverige, men vill man ha en speciell pryl så spelar det väl för de flesta inte så stor roll var den kommer ifrån från början…

Idag var jag så i kontakt med Western Union för att höra efter hur saker skulle lösas. Jag hade nämnt för ”Helen” att jag är vrålpank, så jag tänkte att det hon skrivit om fraktkostnadsdelen och om hur hon satt in pengar för att täcka den (för inte fan tänkte jag ligga ute med några pengar — det hade jag inte gjort även om jag hade haft pengar, så förr eller senare hade allt hursomhelst skitit sig för ”henne”) och fick reda på att WU inte har något som helst avtal med PayPal (som allt skulle gå igenom) och att allt var ett försök att blåsa mig på stålar. Lycka till, ”Helen” — jag har inga.

Så nu känner jag mig lite korkad och är även lite ledsen över att ständigt behöva påminnas om vilken oerhörd massa kräk av olika sort som går runt och kallar sig för människor. Inte nog med dem som går runt och sprider äckliga fördomsfulla åsikter, man ska även tampas med kräk av ”Helens” modell.

”Hon” fick i alla fall ett svar med rubriken ”This all suddenly became very interesting” och följande innehåll…

Hello ”Helen”,

Thank you for leading me astray. Nice going. The e-mails are rather convincing, but when I printed them — to be able to have them close at hand when talking to Western Union — I suddenly noticed that the e-mail address of ”PayPal” is a fraud address. And when I phoned Western Union to ask how to complete the transaction they also pointed out that they don’t do business this way.

I admit that I am a bit naive, and that I really don’t think the worst of people when I first get in contact with them, but I’ll learn. And I will not fall for this kind of attempt again.

Bad luck, huh?! To be honest I wish you much more bad luck! And I hope that you burn; not in Hell, since I don’t believe in Heaven and Hell; but right here on earth.

Have a really bad day, and a really bad continued life!

 

augusti

så var det det där med pengar
ekonomi
möjlighet att behålla tak över huvudet
möjlighet att överleva

räkningar
är det ju behändigt
om man kan betala
hur man nu lyckas med det
varenda månad
och
rent generellt
faktiskt i tid

augusti
däremot
ser ut att innebära
vissa problem
på det räkningsbetalningstekniska området

dags att få tummen ur
och sälja ägodelar
och försöka bortse
från att försäljningen
inte borde bekosta driftskostnad
utan något mer beständigt
som körkort

dags att bortse från det
och
som vanligt
ta livet som det kommer
och veta
att det kommer en mer avspänd framtid
förr eller senare

vörtbröd

jag är inte svår på bröd
utom knäckebröd
särskilt sådant med råg i
och baguette på plats i Frankrike
har jag förstått
men visste inte sedan tidigare
sedan före Provence
men oavsett mina orgier
i rågknäckebröd
och oavsett mina franska möten
med baguetter
borde jag inte förvånas
över att jag hade vörtlimpa
kvar i frysen
sedan i julas

märk
att det operativa ordet
är
hade

vörtlimpan är inte mer
fast den varken var knäckebröd
eller franskt baguette
gick den ner
den med
rostad
med smör

öronvilla

för en stund där
blev jag direkt grundlurad
av vägverkets sopbil
jag som var så övertygad
om att ljudet var den första
kalla
höstvinden
som närmade sig
gathörnet
så här mot mitten av augusti

något säger det om mig

och den lilla gula bilen
kom sopande sig
runt hörnet

andra gången den kom förbi
lät jag mig inte luras

En återfunnen förolämpning

You are the reason man has a middle fingerJag minns inte när jag fann följande text, men det är länge sedan. Det var i en nyhetsgrupp på Usenet (minns någon Usenet?) och det var en replik till ett troll som hade försökt förolämpa folk som diskuterade saker i den aktuella diskussionstråden. Trollet misslyckades gravt med sitt uppsåt och fick lära sig att så här ska man göra om man ska förolämpa någon ordentligt. Och det är stor underhållning. Tycker i alla fall jag.  🙂

I don’t think we are getting through to you, Savain. Try this on for size to resolve any residual ambiguity:

You swine. You vulgar little maggot. You worthless bag of filth. As they say in Texas, you couldn’t pour piss out of a boot with instructions on the heel. You are a canker. A sore that won’t go away. I would rather suck off a lawyer than be seen with you.

You’re a putrescent mass, a walking vomit. You are a spineless little worm deserving nothing but the profoundest contempt. You are a jerk, a cad, a weasel. Your life is a monument to stupidity. You are a stench, a revulsion, a big suck on a rotted sour lemon.

You are a bleating foal, a curdled staggering mutant dwarf smeared richly with the effluvia and offal accompanying your nalleged birth into this world. An insensate, blinking calf, meaningful to nobody, abandoned by the puke-drooling, giggling beasts who sired you and then killed themselves in recognition of what they had done.

I will never get over the embarrassment of belonging to the same species as you. You are a monster, an ogre, a malformity. I barf at the very thought of you. You have all the appeal of a paper cut. Lepers avoid you. You are vile, worthless, less than nothing. You are a weed, a fungus, the dregs of this earth. And did I mention you smell bad?

Try to edit your responses of unnecessary material before attempting to impress us with your insight. The evidence that you are a nincompoop will still be available to readers, but they will be able to access it more rapidly.

You snail-skulled little rabbit. Would that a hawk pick you up, drive its beak into your brain, and upon finding it rancid set you loose to fly briefly before spattering the ocean rocks with the frothy pink shame of your ignoble blood. May you choke on the queasy, convulsing nausea of your own trite, foolish beliefs.

You are weary, stale, flat and unprofitable. You are grimy, squalid, nasty and profane. You are foul and disgusting. You’re a fool, an ignoramus. Monkeys look down on you. Even sheep won’t have sex with you. You are unreservedly pathetic, starved for attention, and lost in a land that reality forgot.

And what meaning do you expect your delusionally self-important statements of unknowing, inexperienced opinion to have with us? What fantasy do you hold that you would believe that your tiny-fisted tantrums would have more weight than that of a leprous desert rat, spinning rabidly in a circle, waiting for the bite of the snake?

You are a waste of flesh. You have no rhythm. You are ridiculous and obnoxious. You are the moral equivalent of a leech. You are a living emptiness, a meaningless void. You are sour and senile. You are a disease, you puerile one-handed slack-jawed drooling meatslapper.

On a good day you’re a half-wit. You remind me of drool. You are deficient in all that lends character. You have the personality of wallpaper. You are dank and filthy. You are asinine and benighted. You are the source of all unpleasantness. You spread misery and sorrow wherever you go.

You smarmy lagerlout git. You bloody woofter sod. Bugger off, pillock. You grotty wanking oik artless base-court apple-john. You clouted boggish foot-licking twit. You dankish clack-dish plonker. You gormless crook-pated tosser.  You churlish boil-brained clotpole ponce. You cockered bum-bailey poofter. You craven dewberry pisshead cockup pratting naff. You gob-kissing gleeking flap-mouthed coxcomb. You dread-bolted fobbing beef-witted clapper-clawed flirt-gill.

You are a fiend and a coward, and you have bad breath. You are degenerate, noxious and depraved. I feel debased just for knowing you exist. I despise everything about you. You are a bloody nardless newbie twit protohominid chromosomally aberrant caricature of a coprophagic cloacal parasitic pond scum, and I wish you would go away.

I cannot believe how incredibly stupid you are. I mean rock-hard stupid. Dehydrated-rock-hard stupid. Stupid so stupid that it goes way beyond the stupid we know into a whole different dimension of stupid. You are trans-stupid stupid. Meta-stupid. Stupid collapsed on itself so far that even the neutrons have collapsed. Stupid gotten so dense that no intellect can escape. Singularity stupid. Blazing hot mid-day sun on Mercury stupid. You emit more stupid in one second than our entire galaxy emits in a year. Quasar stupid. Your writing has to be a troll. Nothing in our universe can really be this stupid. Perhaps this is some primordial fragment from the original big bang of stupid. Some pure essence of a stupid so uncontaminated by anything else as to be beyond the laws of physics that we know. I’m sorry. I can’t go on. This is an epiphany of stupid for me. After this, you may not hear from me again for a while. I don’t have enough strength left to deride your ignorant questions and half baked comments about unimportant trivia, or any of the rest of this drivel. Duh.

The only thing worse than your logic is your manners. I have snipped away most of your of what you wrote, because, well… it didn’t really say anything. Your attempt at constructing a creative flame was pitiful. I mean, really, stringing together a bunch of insults among a load of babbling was hardly effective… Maybe later in life, after you have learned to read, write, spell, and count, you will have more success. True, these are rudimentary skills that many of us ”normal” people take for granted that everyone has an easy time of mastering. But we sometimes forget that there are ”challenged” persons in this world who find these things more difficult. If I had known, that this was your case then I would have never read your post. It just wouldn’t have been ”right”. Sort of like parking in a handicap space. I wish you the best of luck in the emotional, and social struggles that seem to be placing such a demand on you…

You’re also boring, Louie.

– Uncle Al