Sådärja! Vecka 33 och 34 preliminärbokade för körkortsintensivkurs. Synintygsinförskaffande och inbetalande av körkortsavgift imorgon.

Så har jag blivit omnämnd i positiva ordalag på kulturbloggen.com och det kan jag ju inte gärna hoppa över att nämna…

Premiären var minst sagt mycket stark, Samuel Trygger en trubadur och vissångare som alldeles för mycket lever i skuggan av musiklivet och förtjänar mer än att bara synas då och då. Han är dessutom en stor vän av Haiku på svenska (japansk poesiform) och har mer än 300 haiku i sin dator.

Anne Skånér, kulturbloggen.com

Mot förkylning ska det vara rediga doningar. Och vänliga klappar på sjuklingen.

Tvättstugelåscylinder långt borta från visklekens gemenskap.

Kära nyttjare av denna tvättstuga.

Jag har, med stigande förvåning, noterat att förvirring och därpå följande glömska torde ha utbrutit hos en påtaglig del av denna tvättstugas tvättstugelåscylindrars ägare. Inte sällan sitter nämligen sagda cylindrar bortglömda på sina platser på tiderna på tavlan, väntandes tålmodigt medan deras ägare befinner sig på äventyr. Då sörjer cylindern lite grann. Över att lämnas ensam. Ännu en gång.

Än mer — om detta nu är möjligt — sörjer dock grannen, som inte kan utnyttja tvättiden förrän en tredjedel av den potentiella tvättmöjligheten har förflutit. Kanske suckar då grannen. Kanske stönar då grannen. Kanske vredgas och svär då grannen en aning. Kanske kastar då grannen en blick på cylindern.

Det är inte meningen att uppfattas som hotfullt eller ens argt — inte egentligen eller på riktigt — det inser cylindern, men den kan ändå aldrig riktigt vänja sig vid blicken. Det är som om den inte skulle få vara där. Och hade cylindern haft möjligheten, så hade den förflyttat sig omedelbart — det är ju uppenbart att dess ägare inte tänkt dyka upp och som det är så är den ju bara i vägen — men nu har cylindern inte möjlighet och valet ligger hos någon annan. Cylindern sitter där den sitter — den är ju bara sin ägares redskap.

Att hjälpa dessa bortglömda cylindrar tillbaka till en känsla av värdighet och egenvärde är enkelt! Följ bara dessa enkla regler:

Tvättstugelåscylindrar tycker om att vila mellan sina uppdrag. Då sitter de helst på en rad längst ner på tavlan. På det viset kan de fnittrande leka viskleken fram och tillbaka nätterna igenom. Om du bara lämnar din cylinder på tavlan döms den till en tillvaro utanför den gemenskap som den så hett eftertraktar för sitt välbefinnande. Hjälp din cylinder till en rikare existens — sätt den på den nedersta viloraden innan du tittat i kalendern och kollat med dem som du eventuellt behöver kolla med (och vad det eventuellt är du eventuellt behöver kolla vet du betydligt bättre än någon annan). När du sedan bestämt dig för nästa tidsbokning —

Boka en tid. Tvättstugelåscylindrar älskar att känna sig behövda, vare sig det handlar om att vara en länk i en visklekkedja eller att bevaka och upprätthålla rätten till ett begränsat område i tiden. Och de tar uppdraget på största allvar och är stolta över sin omutlighet. Hjälp din cylinder att känna sig behövd — utnyttja din bokade tvättid. Och slutligen —

Respektera din tvättstugelåscylinder. Kommer du inte att utnyttja din tvättid så kan du väl sätta din cylinder på viloraden. Den kommer att bli så mycket gladare då. Och det kommer även dina grannar att bli.

Med omtanke om tvättstugelåscylindrarnas välmåga
Samuel Trygger
Granne

Nu har sidan Filmer uppdaterats med ytterligare en sorgesam historia — denna gång om en försvarsminister som har lite otur när han tänker.

Mycket nöje!

Jag har idag — i allra högsta grad tillsammans med Dr Ebellsten — spelat in tre alldeles nya väldigt gamla och oerhört sorgliga ballader. Alla tre är skrivna av Dr Ebellsten — som stått för orden — och undertecknad — som stått för musiken.

Alla tre finns högst upp på Filmer. Mycket nöje!

Mitt i natten.
Te och snus.
I rummet snusar Ömheten
– prickig på magen och krafsig i halsen –
och i köket dricks det.
Te.

Här skrivs det även
och det samlas
även tankar.
Här seglar bilder
från förra nattens drömmar
fåfängt förbi
i vaknandets vakuum –
bilder
som bara är
bara bilder
när dagsljuset mött dem,
men kanske något annat
bakom ögonlockens mörker.
Här mediteras
över morgondagen
även om morgondagen
ännu är avlägsen.

Morpheus närvaro
saknas ännu
men förr än förväntat
hänger han över axeln
och andas
med djupa mjuka suckar.
Då får Ömheten sällskap
igen.

Och återstår te
får det svalna i köket
när lampan släckts.
Och återstår tankar
och bilder
får de sova
eller målas
i mörkret
bakom ögonlocken.

Vaknar för tredje dagen i rad med fruktansvärt ont i vänster axel. Vaknar initialt även alldeles orimligt tidigt. Somnar om och vaknar istället 07:36. Onödigt tidigt även det. Försöker somna om. Misslyckas. Hasar ur sängen 08:31.

Och nu — 09:12 — sitter jag med ont i axeln och funderar på vad dagen ska användas till. Åt en kör: Synklägga filmat material med en studioinspelad låt? Åt en person som jobbar med kläder inom film och tv: Förbereda uppdatering av en showreel? Åt en vissångare: Designa en webbplats? Åt ett antikvariat: Pillra med en webbshop? Åt YTF: Fortsätta förberedelserna för en Dan Andersson-tematisk visafton på Folkkulturcentrum?

Mycket finns potentiellt att göra. Och klockan 16:00 ska jag träffa min jobbcoach och berätta vad jag vill göra resten av livet.

På väg in genom tunnelbanespärren vid Centralen fångar denna lilla blygsamma lapp min uppmärksamhet. Det är nog inte så kul att sitta i spärren alltid, men lappen verkade glädja de som passerade och det verkade glädja mannen bakom luckan.

En lapp i tunnelbanespärren