Nitton och femtio
och i Malmö behövs blott
kortärmad skjorta.

Det tar sin tid att
färdas långt, men till sist nås
alltid resans slut.

Himlen må vara
tung av änglars tårar, men
färdens mål är ljust.

Under gråtyngda
skyar tuffar tåget mot
sydliga nejder.

Luddig av sömnen
ramlar jag framstupa ut
ur nattens drömmar.

Och så kom regnet
tillbaka — som en rostig
spik bland kugghjulen.

Hastigt kommer han —
drömmarnas kung, med mantelns
stjärnefoder klart.

Nattens tysta brus
är en bordunton under
tankarnas kanvas.

Snart paketeras
dagens händelser djupt i
vindlingarnas sot.

Den enda årstid
som lyckas deprimera
mig, det är våren.