Ikväll är bruset
från trafiken så väldigt
— utanför fönstret.

Ikväll är fönstret
stängt. Ikväll tassar Bore
förbi. Här är tyst.

Nu famlar Morpheus,
och jag är den förste att
beveka honom.

Ännu är natten
så mild att gardinerna
tillåts att fladdra.

Platserna som var
har nu slutat att vara
viktiga längre.

Jag jagar ord med
fjärilshåv, men de är för
små för att fångas.

Jag trodde att jag
förstod. Kanske någonting.
Rätt var det inte.

Förr än jag anar
mattas ljuset och natten
knackar på dörren.

Den gamla dammen
fylls nu ut av döda löv,
tiden av måsten.

Barncykelklockans
pling. När försvann förundran
över regn och pöl?

Fast det är långt till
våren, så är den ändå
bara runt hörnet.