Även poeter
lämnar dofter efter sig
på toaletten.

Duggregnet prasslar
i trädets lövverk. Fredhälls
bruskuliss drar bort.

Så hör jag regnet
komma tillbaks. Klockan är
strax efter nio.

Morgondimma i
Fredhäll och en känsla av
södra Europa.

Så går ännu en
dag. Kanske lärde vi oss
något nytt från den.

Där skiner, brusar,
kvittrar, rör sig tiden. Här
tänker jag bara.

Det förlagda vill
bli funnet. Det tappade
ville bara bort.

Lugn i sinnet kan
jag ana solens nedgång
bakom husets rygg.

Dags för kaffe. En
liter eller så behövs.
Dagen är sådan.

Jag ger upp, sa han
och menade troligtvis
inget enda ord.