Likt blåbärsfärgad
lättmjölk gör Stockholmshimlen
ingen glad idag.

Här, på tåget i
solen, råder tankens tid
före stadens hets.

Jasminens blomning
var över innan stunden
hunnit uppfattas.

Jasminens brådska
överträffas endast av
nutidsmänniskans.

När jag väl kom dit
hade jasminen redan
lämnat för i år.

Så klämtar klockan —
åter vrålar Hypnos och
Morpheus sitt mantra.

Att faktiskt hinna
möta Hypnos hinns aldrig
med efter släckning.

Ett intet, som allt
fötts ur, låter sig inte
med lätthet tänkas.

Så kom natten till
sist — dags att ännu en  gång
famnas av Morpheus.

Gnuggar sömnen och
våren ur synen — det går
inget vidare.