Fallande löv i
höstmörkret. Ljudet av
det som var igår.

Nu ömsar träden
fast solen ännu inte
lagt ner arbetet.

Om än hon seglar
lågt viskar ännu solen
om andra dagar.

Dagens andra kopp.
Travar krymper. Lådor fylls.
Rymdjakt pågår här.

Så har de första
löven kommit på besök.
Jag släppte ut dem.

Hypnos och Morfeus
inväntar nu otåligt
lutikullstunden.

Även denna natt
låter hypnos frånvaron
bli närvarande.

Inte dagligen,
men då och dåligen och
endast vid behov.

Lagom till halva
första koppen kaffe såg
solen ner på mig.

När datorn surrar
är Facebook ständigt alltför
enkelt pallande.

Hon pallar mina
minuter, mina tankar
och mina vyer.

Ständigt med hela
mitt goda minne plockar
hon mitt livs äpplen.