I forna tider var det lämpligt, tyckte man, att spotta
mest jämt och ständigt, överallt, och faktiskt titt som tätt.
Till vardags och till fest och helg flög spottet utan måtta
— det var kutym och ansågs vara nyttigt på nå’t sätt.

Idag så hör man, då och då, en kör av sura toner
om ”bristen på historia hos ungdom av idag”.
Då har man missat tonårspojkars pejl på traditioner
och spottets nya fria flykt med käcka, friska tag.