Det skrevs, i forna tider, jämt och samt om stora hjältar
som räddat kungariken ifrån monster och från skrömt.
Och kanske finns det nå’t av det som man går runt och ältar
när tanken plötsligt slår en om den falubit man glömt.

Ty hjältedikt om falukorv det har jag aldrig skådat
den saknar liksom hjälterollens grundkrav på nåt vis…
Så även om jag suttit här och verkligen uppbådat
det mesta utav lyriskhet att sjunga faluns pris,

så sitter falukorven där och vill sig ej bediktas
— den är för ogripbar i all sin falukorvighet —
men ändå vill jag säga — ja, det är väl värt att biktas —
att nog har den mig räddat trots sin ickehjältighet.