Dagarna har stundom en benägenhet att förflyta. I alla fall i mitt liv. Förflyta in i förflutenheten utan att någonting egentligen förflutit under dagen. Och sedan sitter jag där medan mörkret faller och funderar över dagens korthet och plötsliga frånvaro. Och sedan är det dags för lutikull.

Jag blir lite trött på mig själv när jag gör sådär. Jag har svårt att se poängen i att jag beter mig på det viset. Det kanske finns någon, men den undflyr mig.

Idag har jag däremot fått åtminstone lite gjort, såtillvida att jag åtminstone (efter en ohemult långt förfluten tid av icke-görande) har aktiverat SamCity igen. Nu i inkarnation n.0. Men just nu saknas det mesta. Här finns inga bilder, inga texter, ingen info, ingenting egentligen. Men det är nu det och när jag nu slutligen fått den berömda tummen ur, så ska jag se till att fortsätta hälla i information i ett någorlunda jämnt tempo. Tänkte jag.

Men idag är i förstone dagen då SamCity återvände.