dessa tummar

alla dessa
ständigt närvarande
tummar
som pockar
på bortavaring
men finner sig vara
synnerligen
närvarande

alla dessa
ständigt närvarande
tummar
som bara sitter

alla dessa
ständigt närvarande
tummar
som inte låter sig brytas
eller bockas

alla dessa
ständigt närvarande
tummar
positionerade med benäget bistånd
av superlim

alla dessa
ständigt närvarande
tummar

belöning

nu
mitt i natten
när delar av den alltför länge förträngda förflutenheten
förpassats till de svarta säckarnas innersta
och förgängelsen
befinner sig några meter närmare
kan det smutsiga värvet
belönas
med nattsvart lapsang

söndagsfördrivan

och skannar
och slänger
och skannar
och slänger
och skannar
och slänger
och det är tur
att de svarta säckarna
är billigare än vad de
förmodligen
borde vara
och skannar
och slänger
och upp ur dammigheten
växer minnen av dåtiden
i artiklar
som sedan länge upphört
att inneha relevans

och skannar
och slänger
Kalla Kriget
Boris Jeltsin
en ung och lovande Jonas Gardell
en ännu yngre Kajsa Grytt
dödsrunor över Gits
Alf Henrikson
Arne Ljusberg
Ewert Ljusbergs femtioårsdag
politik som inte längre är
om den någonsin var
krönikor som upphört beröra
serier som nog inte ens var kul när de ritades

men något litet av fordom sparas
i skannad form
undan den omedelbara förgängelsen

då behövs det inga svarta säckar
den dagen då även de minnena
förlorat relevans

Här

här finns det som kan återupptäckas
och det som kan glömmas
här finns det som aldrig borde ihågkommits från början
och det som aldrig fastnade
trots all undanskuffad vilja och önskan
här finns bilder lagrade
i travar
utan ordning utan system
och bilder fixerade med klippspik i tiden
som om den för ett ögonblick stod still
här finns drömmar som aldrig blev
och som aldrig kommer bli
men vars avsaknad inga tårar ska väta
och här finns drömmar som ännu har en liten chans
om de bara vågar välja att våga ta den
här finns gårdagen sparad i en skål
av den man var
och aldrig mera blir
så tydlig som då
men heller inte så suddig i konturen
och här finns ännu inte det som man är
om man vaknar imorgon också
vilket man måste förutsätta
här är man en spillra av förflutenheten
och väldigt mycket mer
här är allt och ingenting
och det är mirakulöst nog
precis så mycket som man kan önska sig
och mycket mer än man kan begära
och det är stort nog
för en livstid

morgon efter igår

för tidigt vaknande
väckarklockan piper uppfodrande
fullt påklädd

innan de samlas
förvirrar tankarna sig
veckodagen saknas
gårdagen står i dis
som om den betydde något mer
än en dag till
som gått
som om den hade något att säga
men saknar tekniken

idag är ett oskrivet ark
med förutbestämda skeenden
bara jag får kaffe
det blir nog bra
det här

En gång syntes de: IV

när han får delirium
kommer hans döda hustru
på besök
berättar han
och då ringer han sitt barnbarn
mitt i natten
och berättar
skräckslaget
att hans döda hustru
hemsöker honom
och han skäms lite
för att han berättar det
men mest
för sin döda hustru
som han kanske älskade
men som borde
ligga still
efter alla piller hon svalde

när han inte får besök
av sin döda hustru
dricker han billig scotch
och billigt franskt vin
som låter bättre än vad det är
för det är ju på franska
och hans sambo
som inte är död
riktigt ännu
sitter och läcker i ett hörn av Carl Malmsten-soffan
omgiven av fula
men dyra
saker

och när han inte får besök
av sin döda hustru
och när han inte dricker halvdålig alkohol
är han bitter
för att de före honom gjorde slut på pengarna
som egentligen aldrig fanns
för att han hela livet
hade en chef som var såsse
för att bensinpriset
är som det är
för att skatterna
är som de är
för att hans sambo
sitter där och läcker i sitt hörn av Carl Malmsten-soffan
istället för att vara kvinnlig

ingen
ska få ärva någonting
av alla fula
men dyra
saker
inte hans barn
inte hans barnbarn
inte hans läckande sambo i soffhörnet
som han nu låtit flytta hem
till hennes egen lägenhet
för att hon dricker för mycket
och läcker för mycket
av det som han häller i henne

men Carl Malmsten-soffan
har han behållit
och sin döda hustru
och sin bittra väntan
bland alla fula
men dyra
saker

En gång syntes de: III

när den tredje infarkten
slutligen skiljer honom
från henne
och gömmer den ömsinta rösten
och de vänliga rörelserna
i tystnaden
blir förvirringen synlig

ibland ligger strumpbyxorna
prydligt vikta
i kylskåpet
och glasögonen
hamnar i bestickslådan
och oftast
tror hon att hon ätit
något
för hungrig känner hon sig inte längre

och förvirringen
kan hon väl leva med
men
det är obekvämt
när minnet sviker
man vet ju inte
om man sprungit naken genom Tanto
eller badat i Mariatorgsfontänen
eller med hög och klar stämma sjungit ekivoka sånger
i Hornstulls tunnelbana
inte för att det verkar så troligt
men
när man inte minns
vet man ju inte

och hon glömmer saker
som att gå till doktorn
att gå på toaletten
att sova
hur stilig han var
som hon mer och mer glömt bort
att hon älskade

och när hon minns
hur mycket
hon inte längre kommer ihåg
gråter hon
inte så mycket för sig själv
som för att hon är så i vägen
nu när inte han
med vänlig röst
och mjuka rörelser
någonsin mer
ömsint maskerar
glömskan

En gång syntes de: II

när nyckeln sätts i låset
har hon redan
ställt sig bakom gardinen
med sina nio bruna tänder
sina nikotingula fingertoppar
och alla sina personligheter

som en hyllning
till valfriheten
och de slutna avdelningarnas öppnande
står hon
så orörlig
som bara den kan
som har förstått
att alla vill alla hennes paranoida personligheter illa

och allt kött är hö
och all mat är likdelar
åtminstone om man tänker
tillräckligt långt
och tillräckligt länge
på hur livet fungerar
men ibland
går ostkaka att äta
om inte någon av henne protesterar

det kunde varit värre

alla hennes personligheter
kunde svälta ihjäl på ett källargolv
eller ramla ner från en bro
eller bli överkörda av ett tunnelbanetåg
eller av 4:ans buss
eller bli våldtagna
misshandlade
mördade
och lämnade i ett dike
utan att någon brydde sig
om vare sig ostkaka
eller cigaretter

så hon står
blickstilla kvar
bakom gardinen
och hoppas att ingen av henne
plötsligt ska rycka till
och ge ett livstecken ifrån sig
innan nyckeln sätts i låset
på väg ut

En gång syntes de: I

inte behöver de någon hjälp
egentligen
framförallt inte hon

om det inte var för matlådorna
som de finner bekväma
för hon har ju dåligt hjärta
och han vet inte hur man lagar mat
säger hon
och städningen
som de egentligen inte orkar
för hon har ju dåligt hjärta
och han vet inte hur man gör
säger hon
och egentligen
kunde de ju behöva hjälp med att handla
för hon har ju dåligt hjärta
och han vet inte vad som behövs
säger hon

när hon går till frissan
passar han på att lämna henne
allt som finns kvar
är ett tomt skal
med en bok i knäet
i favoritfåtöljen
som om han gått sin väg
med någon
och lämnat kvar en vaxdocka
som redan börjat blåna
om nästippen
och hakan
och undersidan av armarna
efter fyrtio år tillsammans
men hon genomskådar honom
och bryter ihop

det är ju hon
som har dåligt hjärta
då kan ju inte han
hålla på på det här viset
och lämna henne
före hon har lämnat honom

och vi inväntar ambulansen
med våra svalnande matlådor
vår vaxdocka
och våra hjärtan
som inte var förberedda